God
Jul och Gott Nytt År!
Året som gått har kantats av otrolig
glädje men också av djupaste sorg och saknad. Den stora glädjen
var naturligtvis bröllopet i Sydafrika mellan vår son Marcus och
Heidi. Nu har vi fått en sydafrikansk sonhustru som vi är så
stolta och glada för.
Den djupa sorg drabbade
oss i maj. Dagen innan min 60 årsdag dog vår älskade Jonas endast
24 år gammal. Efter 2 veckor på intensiven orkade inte hans kropp
längre. Jag har tidigare skrivit om vår sorg och vill passa på att
tacka alla vänner för stöd och uppmuntran. Pengar har strömmat
in till minnesfonden för att hjälpa skolungdomar i Afrika med
utbildning. Vi har hjälpt 3 elever under året och när jag besökte
skolan i Kenya som de uppkallat efter mig så lovade vi att ta ansvar
för två begåvade elevers fortsatta skolgång.
Året som gått har
bjudit på många nya upplevelser. Självklart att sorgen lagt sin
ridå på allt och ibland känns det som det inte funnits någon
botten på tårar.
Jag har rest mycket under
året. Två grupper har jag hunnit med att ta till Tanzania och
Kenya. På den senaste resan hade jag glädjen att under några dagar
få ha med Marcus. Deltagarna har varit så uppmuntrande och
positiva. I november hade både Anna-Britt och jag glädjen att få
deltaga på alignkonferensen i Turkiet tillsammans med deltagare från
våra samarbetsländer.
Just som konferensen i
Efesus i Turkiet skulle börja så inträffade katastrofen på
Filippinerna. Trosgnistans Mission drog genast igång en hjälpinsats
och jag åkte sedan ut för att på plats följa arbetet. Jag har
aldrig upplevt en sådan total ödeläggelse. Men att kunna bidra med
att hjälpa andra har gett oss en kraft i vardagen som gör att vi
funnit meningen med livet.
Året har präglats av
mycket allvar men lite lekfull blev jag när jag fick återuppleva
glädjen av att svepa fram på en motorcykel. I Kenya hade jag
motorcykel och körde ofta ute i bushen. Där bilen hade det svårt
att ta sig fram där kunde alltid motorcykeln ta sig fram. I slutet
av sommaren köpte jag en Honda Cb 500. Jag fick den billigt trots
att den såg nästan helt ny ut. Den hade stått stilla flera år men
efter att rensat förgasarna så går den nu alldeles utmärkt.
Nu är det jul och
julafton firar vi hemma hos oss i år. Saknaden av Jonas är smärtsam
men vi har glädjen att ha övriga barn hemma med respektive. Görans
familj som vi står så nära i allt delar också julen med oss.
Med vänlig hälsning,
David Duveskog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar