Resenärerna tycker nog jag är lite väl bestämd. Ett ganska tufft program. Men alla vill vara med även dom som har lite turbulens i magregionen. Inget märkvärdigt men nog så besvärligt för de som drabbas. Ganska naturligt egentligen med ny bakteriflora. Vägen till Komotobo ungefär som vanligt dvs jobbig och dammig. Bussarna körde så försiktigt så resan tog 1,5 timma. Väl framme möttes vi av en enorm glädje. Fika på verandan utanför "Anitas" hus. Ingegerd berättade så gripande om deras första tid på missionen. Så blev det rundvandring. En hel del kroknade av den starka värmen, så på eftermiddagen var det bara hälften som orkade med secondary school och missade dagens bästa program. Härligt på handikapphemmet. De hade 25 barn nu. Oj, vad Douglas och Susanne var omtyckta. Farbror David kände sig stolt. Madrasser hade gett ut och rullbrädorna på handikapp var ju oerhört lyckade. Vi gav rejält med dricks till de 5 kvinnorna med Ester i spetsen som lagat mat. De fick runt 3000 shs var och de var överlyckliga. Nu är vi tillbaka i Migori och känner oss möra after resan. Men duschen satt bra.
3 kommentarer:
Att du hinner med din blogg! Att kolla den ar ett maste aven om vi befinner oss pa Teneriffa. Hoppas du hunnit kolla upp lite om Edwards flickor ocksa. / DH
Hej syrran. Visst jag har träffat Edward och gjort filmintervju. Jag har fått kort på flickorna. Vi ses snart på 70 årsdagen. Ha det.
Fick ett mail från Gati Mocha (Mami) igår. Det var visst dags för examination snart.
Skicka en kommentar