Idag har vi akt tag fran Dehli till Ambala. Helt otroligt vilket fint tag. Vi blev servade med frukost och dricka hela tiden. Det kandes lite orattvist nar vi passerade manniskor som lag pa perrongen utan mat och hem. Fran olika hall undrar folk om jag verkligen suttit i japanskt fangelse som krigsfange under 2 varldskriget. Man undrar ocksa hur jag skall fa hem getterna. Kanske har jag rakat ut for ett hemskt virus. Visserligen traffade jag en man som var overtygad om att vi motts i ett tidigare liv men att fa hem getterna med tankeoverforing ar val knappast mojligt.
Eller kan jag blivit utsatt for ett spratt av min dotter eller son????
Hursomhelst har tiden i Indien varit underbar. Motet idag var helt makalost. Vi bad och bad for manniskor. Barnhemmet ar sa valskott och skyltar pa byggnaderna vittnar om att Goran varit har och invigt olika hus. Pa garden har trad planteras och dar finner jag bade Gorans och Birgers trad och manga andra. Om ett par dagar ar det hemresa. Hoppas bloggen far vara ifred tills dess.
Ett kulturarv att föra vidare?
6 år sedan
3 kommentarer:
Kan jag väl aldrig tro!
Hur går det med getterna? Får du med dem hem? Har hört att de kan fastna i karantän och bli kvar flera månader. För övrigt undrar man varför i allsin dar du ska släpa hem getter från Indien. Men å andra sidan förstår jag då jag ofta saknar Mbuzi Choma själv.
Ha det gott och safari njema,
Hej David, vi följer även din blogg. Kul att få ta del av din Indienresa. Johan o Nilla
Skicka en kommentar