Tillsammans med Erikshjälpen i Edsbyn och Bollnäs besökte jag Riga och andra städer i Lettland under 5 dagar. Vi hade julklappar att dela ut överallt. Mest gripande var besöket i fängelset där vi gick från cell till cell och spred lite glädje.
Äntligen är jag klar och sotaren har gett sitt utlåtande. Allt fackmässigt gjort. Nu kan vi elda på.
Efter hårt arbete kändes det skönt med ett dopp. Jättefin dag men endast 13 grader i vattnet.
Så är jag åter i Afrika. Denna väldiga kontinent. Startar i Rwanda där jag haft möten och tittat på lite olika projekt. Skulle flugit till Kongo idag men av olika orsaker blir det imorgon. Hoppas på en fin resa som avslutas i Uganda.
En härlig sommardag som började med halvdags arbete på TG. Så gick färden till Järvsö där det blev att pröva Marcus kajak. Underbart. 21 grader i vattnet. Maria och Henke bor några dagar i stugan. Deras vänner kom på besök och vi fortsatte färden mot Karsbo. Ibland glömmer man att Karsbo faktiskt är pärlan bland diamanterna en solig afton som denna. Vi avslutade med stugan i Alfta och lite målningsarbete innan det var dags att åka hem och knyta sig för natten.
Så fick vi glädjen att ha Maria och lille Eliah hos oss ett par dagar. Dagar vi ser tillbaka på med stor glädje.
Nu har vi påbörjat monteringen av skorsten till denna fina kaminen i stugan i Järvsö.
Min svägerska Linnea Duveskog fick bryta upp från jordelivet den 15 februari. Begravningen hölls igår i pingstkyrkan i Nybro. Linnea var hustru till min äldste bror Robert. Jag fick hedersuppdraget att vara officiant. Kyrkan var fullsatt av släkt och vänner. Jag utgick från texten i Hebrebrevet där det talas om att vi i tron på Kristus har ett fast själens ankare som når enda in i himlen. På kyrkogården i Nybro fick vi alla säga ett sista farväl. En gripande stund som började med att Robert tillsammans med sina tre pojkar och deras familjer och barn samlades runt kistan. Ett sista tack uttalades och kistan dekorerades med massor av vackra röda rosor. Medan kistan sedan sakta sänktes ned i jorden sjöngs sången "Han har öppnat pärleporten".
Ett stycke från Linneas viloplats finns mor och fars grav. Som ung passerade jag ofta denna kyrkogård då min första skola låg intill. Som liten kändes kyrkogården kuslig men numera känns det som en av de vackraste platserna.
En trevlig grupp på 20 personer har färdats kanske 150 mil genom Östafrikas berömda landskap. Upplevelser staplas på varandra. Vi har fått se och uppleva inte vara natur utan också vad bistånd och mission kan utföra när den är som bäst. Sahlbergs fina arbete vid foten av Kilimanjaro och Trosgnistans arbete främst i Kenya.
