Svåraste dagen i vårt liv

I april 2013 var den lyckligaste månaden i familjens liv. Vi var alla i Sydafrika och gladdes åt bröllopet mellan vår son Marcus och Heidi. Planerningen var i full gång för maj månads firande. Jag skulle fylla 60 år och ett par dagar senare skulle Debora doktorera vid Uppsala Universitet i Ultuna.
Men så kom molnen. Jonas vår älskade son blev hastigt sjuk och fördes till sjukhus i Gävle. Men han skulle bli frisk det var man övertygad om på sjukhuset. Men efter två veckors kamp på IVA i Gävle stod i kroppen ut längre efter blodförgiftning, lunginflammation m.m. Han kämpade för livet in i det sista med familjen omkring sig. Vår familj känner sig så oerhört fattig utan Jonas.
Vi har dock en trygghet i vår tro. Vi skall ses igen och vi är omgivna av massor av vänner.
Tack Jonas för 24 år tillsammans med dig. Vi glömmer dig aldrig, aldrig.

Tillbaka till stugan

För en månad sedan låg snön djup vid stugan, men nu har våren hunnit väl fram. Vi trotsade influensan idag och åkte iväg för att kolla läget och jobba lite. Fixade vatten och krattade en del. Anna-Britt som är en slitvarg röjde hela stugan. Mat på altanen. Jättegod torsk som köpts färdig med sås.
Sädesärlan har hittat tillbaka. Finner dom ett bo dom trivs med så kommer de tillbaka år efter år. Vi hälsar naturligtvis herr och fru sädesärla välkomna tillbaka.  Badet som ser inbjudande ut får nog vänta en månad till.