Konstigheter pa bloggen

Idag har vi akt tag fran Dehli till Ambala. Helt otroligt vilket fint tag. Vi blev servade med frukost och dricka hela tiden. Det kandes lite orattvist nar vi passerade manniskor som lag pa perrongen utan mat och hem. Fran olika hall undrar folk om jag verkligen suttit i japanskt fangelse som krigsfange under 2 varldskriget. Man undrar ocksa hur jag skall fa hem getterna. Kanske har jag rakat ut for ett hemskt virus. Visserligen traffade jag en man som var overtygad om att vi motts i ett tidigare liv men att fa hem getterna med tankeoverforing ar val knappast mojligt.
Eller kan jag blivit utsatt for ett spratt av min dotter eller son????

Hursomhelst har tiden i Indien varit underbar. Motet idag var helt makalost. Vi bad och bad for manniskor. Barnhemmet ar sa valskott och skyltar pa byggnaderna vittnar om att Goran varit har och invigt olika hus. Pa garden har trad planteras och dar finner jag bade Gorans och Birgers trad och manga andra. Om ett par dagar ar det hemresa. Hoppas bloggen far vara ifred tills dess.

Indien ett myller av manniskor

Nu ar vi inne i slutfasen av besoket i Indien. O, vilken resa med upplevelser. Vi ar ett stort team pa 12 personer bl.a. 8 affarsman fran Hudiksvall. Vi har rest mer an nagonsin. Flyg, buss och tag. Packat upp och packat ner. Moten och besok har avlost varandra hela tiden. En stor upplevelse att besoka Kumbakonam dar jag lade grundstenen till ett barnhem som vi fick medel till av radiohjalpen. Nu hade men ett bra center uppbyggt i flera enheter. Att ta sig fram i traffiken ar en upplevelse. Vilket myller av manniskor. Dessa motorcyklar dar man ofta sitter tva vuxna med ett par barn i knaet kanns livsfarligt. Under broar och pa gatan lagger sig manniskor pa en pappbit och tillbringar natten. Kanns orattvist! Utanfor aker flotta bilar och lyxhotellen brer ut sig. I alla moten star en ko och vill ha forbon. Ute pa gatan kan det ocksa handa att man kommer till oss, tar av sig skorna och ber om forbon. Att besoka nya katedralen i Coimbatore var en upplevelse. Fick predika i konferensen och deltaga i ett mote for affarsman. Siv hade seminarium for alla socialarbetare och jag hann vara dar ocksa en stund. Flera kande att de vill stodja mikrolan. Nagot som Tg Norge borjat gora. Nu ar vi i Dehli och fortsatter till Ambala imorgon. Teamet fran Hudik ar kvar i syd.

Andamanerna

Nu är det några dagar sedan vi anlände till Indien. Innan vi kom till Andamanerna så hann vi med kort besök i Mumbai och Chennai. Arbetet här inte så utbrett, men vi har hunnit med att besöka flera mindre kyrkor. Det är så gripande. I slutet av varje möte så är det en lång kö av människor som vill ha förbön. Idag är vi i en vacker kyrka och har seminarium. Vi åkte hit i en liten mopedtaxi. Resten av gruppen åkte till paradisstranden för sol och bad. Det är de unnade. DE har varit så duktiga att vara med på möten och delat ut gåvor i alla möten. Efter seminariet idag blev det starkt kryddad mat som jag fick äta med höger hand som alla andra indier. Vad man använder vänster till får ni gissa själva.

Indien nästa

Indien i vårt hjärta. Bilden är från Andamanerna och togs vid förra besöket för några år sedan. När du läser detta är vi förmodligen tillbaka. Vår resa börjar den 4 mars och pågår i två veckor. Mumbai, Chennai, Andamanerna, Kumbakonam, Coimbatore, Ambala och Chandigar skall besökas. Jag skall deltaga i konferenser och möten och besöka barnhem och projekt. Programmet är fulltecknat. Genomgång med revisor finns också med på programmet. Vi blir ett team på totalt 12 personer. Här på bilden från Port Blair som är huvudort på Andamanerna är Leif Lövgren, Håkan Swedman samt pastor Paul som står tillsammans med mig ute på en ö som kallas ormön. Här hade japanerna ett grymt fängelse som jag också satt i under andra världskriget. Men nu ska jag dra mig iväg måste ju planera in transporterna för getterna jag ska ta med mig hem.