Min svägerska Linnea Duveskog fick bryta upp från jordelivet den 15 februari. Begravningen hölls igår i pingstkyrkan i Nybro. Linnea var hustru till min äldste bror Robert. Jag fick hedersuppdraget att vara officiant. Kyrkan var fullsatt av släkt och vänner. Jag utgick från texten i Hebrebrevet där det talas om att vi i tron på Kristus har ett fast själens ankare som når enda in i himlen. På kyrkogården i Nybro fick vi alla säga ett sista farväl. En gripande stund som började med att Robert tillsammans med sina tre pojkar och deras familjer och barn samlades runt kistan. Ett sista tack uttalades och kistan dekorerades med massor av vackra röda rosor. Medan kistan sedan sakta sänktes ned i jorden sjöngs sången "Han har öppnat pärleporten".
Ett stycke från Linneas viloplats finns mor och fars grav. Som ung passerade jag ofta denna kyrkogård då min första skola låg intill. Som liten kändes kyrkogården kuslig men numera känns det som en av de vackraste platserna.
